ADVENT
Advent kommer av latinets "adventus" (ankomst), och "advenio" (anlända). Advent inleder kyrkoåret och är perioden mellan fjärde söndagen före jul fram till och med julafton. Det är en förberedelse inför julen och har så varit sedan 400-talet.

Julens välbekanta psalmer och sånger vid första söndagen i advent fyller varje år våra kyrkor. I adventsstakarna tänds det första ljuset och adventsstjärnorna hängs upp i fönstren. Den mörka årstiden gör att vi gärna plockar fram de allt vanligare elljusstakarna att sprida värme med sitt spröda ljus.

Seden med adventsljus kan härledas till 1800-talets slut. Adventsstjärnan stammar från våra kusiner i Tyskland och spreds i Sverige under 1900-talet. Den har alltmer ersatts av begreppet julstjärna och får ofta hänga uppe till långt in i januari. Även adventskalendern med sina tjugofyra luckor har ersatts av julkalendern och fick under några år då statsteve såg som sin uppgift att "socialisera" alla svenska barn, allt mindre med både tomtar och det kristna julbudskapet att göra. Nu verkar dock trenden åter ha vänt.

Advent innebär också starten för den icke religiösa nedräkningen till julafton, med julskyltning, julbord, klappjakt, glöggbjudningar och andra trevligheter.

ALLA HJÄRTANS DAG
Seden att fira alla hjärtans dag den 14 februari är egentligen kommersiell som exempelvis fars dag, men den får alltmer uppmärksamhet. Det nutida firandet har sina rötter i Amerika. I engelsktalande länder har Valentindagen firats sedan 1300-talet med att man skickar en liten present eller ett kort till den man tycker om.

Bjud någon på middag eller ge bort en hjärtformad chokladask - utan någon annan anledning än att vara vänlig.

GUSTAV ADOLFSDAGEN
Gustav Adolfsdagen den 6 november firas till minnet av hjältekonungen Gustav II Adolf som stupade i slaget vid Lützen år 1632.

Dagen började högtidlighållas under början av 1800-talet. I Göteborg, som grundades av Gustav II Adolf 1621, har dagen alltid uppmärksammats särskilt, bland annat genom att läroverksungdomarna förr tågade till Gustav Adolfs Torg där flammande tal hölls. Det var också i Göteborg som de speciella Gustav Adolfsbakelserna började säljas vid sekelskiftet.

Gustav Adolfsbakelse är ett bakverk av marsipan eller sockerkaka som pryds av kungens bild i relief och profil, vilken gjuts av choklad i formar. Dessa bakelser förekommer nuförtiden i de större delen av landet. I Finland firas dagen sedan 1908 som Svenska dagen.

ALLHELGONADAGEN
Allhelgonahelgen är höstens enda helg, och tillkomsten av Alla Helgons Dag i början av femtiotalet, var just att en helgdag "behövdes" under hösten. Dagen infaller första lördagen mellan den 31 oktober och 6 november. Den 1 november har i den svenska almanackan namnet Allhelgonadagen.

För de flesta är allhelgonahelgen gravsmyckningstid, en stund att minnas nära och kära som inte längre finns med oss. På alla Sveriges kyrkogårdar flammar ljuslyktor i novembermörkret som ett synbart bevis på detta, en sed som vuxit sig allt starkare under vår tid.

Allhelgonahelgen har en lång historia i svensk tradition, om än inte alltid officiell. Traditionellt skulle allt utearbete vara klart före denna dag, som betraktades som inledning till vintern. I sitt ursprung var dagen ägnad helgon och kristna martyrer.

HALLOWEEN
I England och USA har kvällen den 31 oktober före Alla Helgons Dag den 1 november alltid spelat en stor roll i anglosaxisk folklore med allehanda upptåg och skämt.

Till traditionen hör bl a att tillverka spöklyktor av utskurna pumpor. Barnen går runt och ställer sin fråga "Trick or treat", ("får vi inget av dig, busar vi"). Oftast bjuds barnen på godis eller liknande. På senare år har helgen kommersialiserats kraftigt. Halloween har en lång tradition, troligen med keltiskt ursprung. Halloween är häxor och druiders nyårsafton. Den tidpunkt då slöjan mellan världarna anses vara som allra tunnast.

I Sverige har Halloween vunnit intåg på senare tid, framför allt bland barn och ungdomar. Kvällen/natten till Alla Helgons Dag genomförs många fester och kalas med spöktema och maskerad, dinglande skelett och andra skräckinslag.

LUCIA
Bakgrunden till vårt svenska luciafirande den 13 december är ett rik blandning av legender, vidskepelse, folktro och marknadsföring.

Vårt nuvarande luciafirande började med att Stockholms Dagblad 1927 lät läsarna rösta fram en lucia. Idén kom från en västsvensk konsult till tidningen, som blivit "lussad" av sin inackorderingstants vackra dotter.

En tradition att lussa fanns sedan 1800-talet i landskapen kring Vänern. Den spred sig sedan bland annat via internatskolor som lantmanna- och lanthushållsskolor till andra delar av landet.

Vårt nuvarande luciafirande är genuint svenskt. Av våra nordiska grannländer är det bara Finland som har något liknande. Till skillnad från vad man ofta vill göra gällande, så är det vi som exporterat seden till legendens Syrakusa - inte tvärtom.

Sankta Lucia var en kristen jungfru som led martyrdöden år 304 i Syrakusa på Sicilien. Legenden rymmer kärlek, grymhet och övernaturlighet och har olika tolkningar. Gemensamt är att en hednisk yngling förälskade sig i Lucia. När han gick miste om hemgiften, som Lucia i stället gav till de fattiga, angav han henne och hon dog för sin tro. Enligt en variant rev ut sina ögon och skickade dem till ynglingen. Genom ett mirakel fick hon synen tillbaka.

Sambandet med ljusfest i Sverige finns i att vi förr hade en annan kalender. Då var den 13 december årets längsta dag, vintersolståndet. Ljuset ansågs skrämma bort de onda makter som rörde sig den här natten. I till exempel Dalsland ansågs lucianatten vara årets farligaste, då man skulle hålla sig stilla och inte utmana makterna. När en ny och rättare kalender senare infördes, fick luciadagen ligga kvar den trettonde.

Traditionen med lussebrud i västsverige kommer sannolikt från Tyskland. Där är det Jesusbarnet som inspirerat, eftersom unga flickor med ljus i håret fick föreställa Jesusbarnet vid Nikolausfirandet.

Våra förfäder skrämdes av Lussepär på lucianatten. Idag är luciafirandet kanske vårt mest gemensamma firande, på daghem, i skolor och på arbetsplatser. För oss är lucia värme, ljus i mörkret och gemensamt festande. Men flera är de utlänningar, som ovetande om seden, mer eller mindre skräckslagna väckts mitt i natten av vitklädda, sjungande gestalter med ljus i håret eller händerna och som bjuder på kaffe och lussekatter vid sängen.

JULHELGEN
Förr - när folk föddes, levde och dog i samma bygd - förändrades traditionerna långsamt. Idag är julen en en blandning av religiositet och köpgalenskap, hedniska riter och kristna seder. Utan jämförelse är den vår största och längsta fest. Den är också omgiven av fler traditioner än någon annan högtid.

För de flesta sträcker sig julen från första Advent till, om inte ända till Påska, så till trettonhelgen eller tjugondag Knut. Däremellan finns många "delhelger" och speciella dagar med olika innebörd.

Att julafton är den dag så många julaktiviteter knyts till är en företeelse i bara i Norden. I andra kristna kulturer passerar julafton tämligen obemärkt. I till exempel de anglosaxiska länderna är det på natten till juldagen som tomten kommer och på juldagen man träffas och delar ut juklappar.

Forna tiders julfirande var omgärdat av symbolik, folktro och religion. Vid juletid låg allt arbete nere, förråden var fyllda och man tillät sig saker som man under resten av året inte hade möjlighet till. Man hade städat och skurat, tog julbad, klädde upp sig, åt och drack och djuren fick extra foder. Julfrid skulle råda, på sina håll gick man så långt att till exempel fågelsnaror sattes ur funktion.

På juldagsmorgonen gick man i julottan, även om långtifrån alla höll så hårt på det religiösa. Ofta blev det kappkörning hem från julottan med mer eller mindre beskänkta kuskar. Brännvin var flitigt förekommande, kanske för att hålla kylan i den ouppvärmda kyrkan stången. Resten av juldagen höll man sig stilla.

På Annandagen ställdes det till med upptåg. Staffansryttarna, som utgjordes av drängarna och bondsönerna, red runt och tiggde mat och dryck. Även i övrigt var det lek och stoj, ett slags lössläppthet inträdde efter ritualerna under de föregående dagarna.

NYÅR
Nuförtiden är nyårsfirandet fest och glam. Man slår på stort, dricker mousserande drycker och bränner av fyrverkerier. Om julaftonen firas stilla och familjevis, är nyårsfirandet det motsatta. Nyårsvakorna kom med radion. I äldre tider var den viktigaste innebörden att man startade på nytt. Det var ett tillfälle att försöka skåda in i framtiden. Genom att hälla smält bly i vatten fick man former ur vilka man tolkade sin framtid.

TRETTONHELGEN
Trettondagen infaller den trettonde dagen efter juldagen. Dagen firas som minne av de tre vise männens ankomst till krubban. För många är detta den stora släktkalasdagen och slutet på jultiden, även man "borde" vänta till tjugondag Knut. Granen åker ut, dekorationerna tas ner och man äter upp på resterna från julfestandet.

TJUGONDAKNUT
Detta är en svensk sed, att denna dag "dansa julen ut".

KRISTI HIMMELSFÄRDSDAG
I våra dagar är Kristi Himmelsfärdsdagen inte särskilt kyrklig.

Eftersom den alltid är på en torsdag ger den många möjlighet till lite extra ledighet genom att ta ledigt på fredagen, en klämdag.

Inte heller finns några särskilda "låsande" traditioner: man är fri att använda tiden till det man vill. Många organisationer har dagen till "sin" dag, exempel på detta är folknykterhetens dag, stora metaredagen, fågelskådning eller gökotta.

Kristi Himmelsfärdsdag infaller fyrtio dagar efter påsk. Det var då Jesus i lärljungarnas åsyn steg upp till himlen, beskrivet i Bibelns Apostlagärningar.

MÅRTEN GÅS
Mårten gås infaller den 11 november och mårtensafton den 10 november. Det är på mårtensafton som gåsamiddagen skall ätas.

Martinhelgen, efter en helgonförklarad, frankisk biskop på 300-talet, var under medeltiden en av höstens största fester. Kopplingen till gåsen hänger ihop med att det var vid denna tid på året som gässen slaktades. Från Frankrike spred sig seden till Sverige. Den karaktär av landskapsrätt som gåsen har i Skåne är av betydligt senare datum.

En gåsamiddag består av svartsoppa med krås, gås med gräddsås, lök och gelé samt äppelkaka.

PINGST
Pingsten brukar kallas hänryckningens tid. Pingsten är en rörlig helg som infaller i maj eller juni, kanske när större delen av vårt land är som vackrast. Ofta med stabilt försommarväder och en flödande sol.

En ursprungligen judisk sed till minnet av lagens överlämnande har i den kristna världen blivit en glädjefest till minnet av den dag då den Helige Andes uppenbarade sig för Jesu lärjungar, sju veckor efter korsfästelsen, uppståndelsen och himmelsfärden.

Pingsten är också bröllopstider, något som kan gå tillbaka till vissa landsändars sed att klä en blomsterbrud. Annars är nog skälet helt enkelt att det är en behaglig årstid då året pånyttföds och gräs och gröda börjar spira.

Pingsten är en stor mathelg. Utrymme finns för både högtidsmat och picknick i det gröna. En utmärkt tid för vårfest, kanske en utflykt i lövad skrinda? Maten är lätt och bekväm, gärna lax, buffé eller vårprimörer. Många firar sin bröllopsdag på pingstafton, ett givet festtillfälle om det är jämna år, även om datum inte stämmer.

MORS DAG
Mors dag är en kommersiell idé. Men denna, ursprungligen amerikanska helgdag, har ett uppriktigt syfte från 1908.

En amerikansk lärarinna vill högtidlighålla sin just bortgångna mors minne och vann många kyrkliga för sin tanke att hylla moderskärleken. Redan 1913 fastställde den amerikanske presidenten att dagen skulle firas andra söndagen i maj. Till Sverige kom bruket 1919 och dagen fick bli sista söndagen i maj. När seden fick fäste i skolorna blev den så småningom allmän.

Nuförtiden firar vi mor med kaffe på sängen, tårta och egenhändigt ritade kort.

PÅSKHELGEN
I den kristna världen firas påsken till minnet av Kristi korsfästelse, död och uppståndelse. Det är en av våra äldsta kyrkliga högtider. Som många andra religiösa högtider har det kristna budskapet i vårt sekulariserade samhälle hamnat alltmer i bakgrunden. Idag är Påsken en blandning av gammalt och nytt, av folktro och religion. Men framförallt är påsken en vårhögtid, då vi är lediga från jobbet, reser mycket och äter gott. Inte alltid vet vi varför och vad de olika aktiviteterna betyder.

Ordet påsk härstammar från det hebreiska ordet för påsklamm: paesach och det grekiska pascha. I den judiska religionen firas Påsken till minne av Moses och israeliternas uttåg ur Egypten. I de katolska och ortodoxa religionerna firas Påsken med prakt och påsknattens gudstjänst går i glädjens tecken.

Fastlagen
Dagarna för fyrtiodagarsfastan då man passade på att festa.

Fastan
Fastetiden räknas från och med askonsdagen och fyrtio dagar framåt. Under denna tid skulle man avhålla sig från "kraftigare näringsmedel", främst kött.

Fettisdagen
Detta är en kvarleva från fastan, som avskaffades i samband med att protestantismen infördes.

Traditionen att äta rejält före fastan finns kvar i form av semlan, fettisdagsbullen. Fast nu äter vi den redan från jul och mest som en bakelse.

Palmsöndagen
Med palmsöndagen inleds påskveckan eller stilla veckan. Vi firar den till minne av Jesu intåg i Jerusalem, då folket strödde palmkvistar. Att vi tar in björkris har sitt ursprung i Palmsöndagens palmkvistar.

Stilla veckan
Denna tid är för många fortfarande en tid i stillhet.

Dymmelonsdagen
Denna dag har sitt namn från den träkläpp som ersatte den vanliga metallkläppen i kyrkklockorna - klangen skulle dämpas under Stilla veckan. Det är en mycket gammal sed som avskaffades på 1500-talet. Först på Påskdagen fick klockorna tillbaka sin klang.

Skärtorsdagen
I folktron var skärtorsdagen den dag påskkäringarna for till Blåkulla. Då gällde det att plocka undan allt "åkbart", kvastar, räfsor m m. Man måste också skydda sig mot häxorna efter bästa förmåga. I vår tid är skärtorsdagen inledningen till påskfirandet.

Långfredagen
Denna dag hötidlighålls minnet av Jesu död på korset. Det var förr en dag i absolut stillhet, inget arbete fick utföras och man klädde sig i svart. Ännu på sextiotalet var biografer, restauranger och andra nöjesinrättningar stängda, i radio och TV förekom endast religiösa program. Dagen kändes verkligen lång.

Påskafton
Äntligen var fastan över. Stämningen blev lättare och man fick börja äta igen. Speciellt i Västsverige firas påskafton med eldar och smällare, ursprungligen för att skrämma häxorna på väg hem från blåkulla.

I katolska och ortodoxa kyrkan firas påskafton med en jublande midnattsmässa. Nu är tiden att önska varandra Glad Påsk, klä ut sig till påskkärring eller påskgubbe, kasta påskbrev innanför dörren och sedan springa utan att bli fasttagen.

Påskdagen
Denna dag firas till minnet av Jesu uppståndelse. Det är en glädjens dag. Kyrkklockorna fick åter börja ringa och i kyrkan sjungs jubelpsalmer.

Annandag påsk
Markerar slutet på påskhögtiden. Alltmer började livet återgå till det vanliga. Stilla veckan är slut och allt som varit förbjudet under fastan blev åter tillåtet. Dagen efter är vanlig arbetsdag.

Påskkärringar
På skärtorsdagen gav sig påskkäringarna iväg till Blåkulla, där djävulen härskade. Som redskap använde de kvastar, boskap och liknande. Inför skärtorsdagen gällde det att gömma undan allt som påskkäringarna kunde utnyttja. På påskafton tändes eldar och kastades smällare för att skrämma häxorna som då var på väg tillbaka.

Idag klär barnen ut sig till påskkäringar och påskgubbar med kvast och kaffepetter, kastar påskbrev. Vi tänder eldar för att det är mysigt och kastar smällare för att det är "kul".

Ägglekar, påskägg, påskhare
Ägg och mat gjord på ägg samt ägglekar är starkt förknippade med Påsken. En viktig orsak är att tillgången på ägg blev särskilt stor när hönorna vid den här tiden började värpa. Dessutom var äggen näringsrika och mättande efter fastan. Samtidigt är äggen en symbol för födelse, pånyttfödelse, och spelar en viktig roll i många religioner. Eftersom tillgången på ägg var god kunde man kosta på sig att ha lite roligt med maten, utan att den förfors. Äggpickning gick till så att två personer höll var sitt ägg i handen och sedan stötte ena ändan mot varandra. Den vars ägg gick sönder förlorade. I många familjer tävlas det fortfarande om vem som kan äta flest ägg.

Idag fyller vi konstgjorda ägg med olika innehåll: godis, choklad, presenter. Den seden har sitt ursprung i en gammal europeisk tradition från hoven.

Att måla eller pynta ägg har ett oklart ursprung, men är en ganska vanlig och spridd sed.

Påskharen är en tysk företeelse. Där trodde man att haren kom med äggen. Påskharar finns även hos oss, men som dekoration i halm eller choklad.

Påskris
Påskriset är kopplat till palmsöndagen då man strödde palmkvistar på vägen vid Jesu intåg i Jerusalem. Man bar också palmkvistar i händerna. På våra breddgrader fick man hålla tillgodo med björkris, sälg eller vide. Detta har sedan utvecklat sig till seden med påskris.

Fastlagsris
Ursprunget är oklart, men torde vara kopplat till att man på långfredagen slog varandra som påminnelse om Jesu pinande på korset.

VALBORG OCH FÖRSTA MAJ
Med Valborgsmässoafton den 31 april och "Första Maj" har vintern definitivt gjort sitt, nu skall våren sjungas in. Vinterkläder hängs undan, båtar skall i sjön och all skräpig vinter städas bort. Ändå vet alla att aprilväder kan vara allt från snöstorm till snudd på sommarvärme. Men vädret spelar ingen roll - nu är det vår!

Att fira valborgsmäss är ursprungligen en tysk sed. Walpurgis, en abedissa på 700-talet i Tyskland, har blivit vår Valborg. Walpurgis ansågs som en bärare av jordens fruktbarhet. Att vi, särskilt i östra Sverige, tänder eldar på valborgsmässoafton har en hednisk koppling genom en tyskarnas motsvarighet till skärtorsdagen: det gällde att skrämma häxorna, men också för att skrämma iväg de vilda djuren innan tamboskapen släpptes ut på bete.

Särskilt i studentstäder som Uppsala och Lund, är traditionerna kring valborgsmässoafton och första maj starka. Vårtal, vårsånger och mösspåtagning. Valborgsmässoeldarna är ett lämpligt tillfälle att elda upp gammalt skräp. Studentikosa upptåg är vanliga, liksom inte sällan ett ganska hejdlöst festande. Valborgsmässoafton är vår konungs födelsedag och därmed allmän flaggdag.

Första Maj
Första maj är arbetarrörelsens högtidsdag, som firas sedan 1890 med demonstrationer och tal runt om i landet. Ursprungligen var syftet med demonstrationerna att verka för åtta timmars arbetsdag. I Sverige blev första maj allmän helgdag 1939, långt efter att åttatimmars arbetsdag införts.

MIDSOMMAR
Midsommar är för de flesta svenskar sommarens höjdpunkt med dans kring majstången - som fått sitt namn av "maja" (löva) - och intagande av bordets alla läckerheter med smör, ost och sill i högsätet. Den egentliga midsommaraftonen infaller vid sommarsolståndet den 21 juni.

Midsommarnatten är en natt fylld av magi och kraft. Daggen som faller den natten, källornas vatten, blommorna i naturen och trädens grönskande grenar är fyllda av kraft och hemlig magi.

Midsommarnattens dagg kan till exempel bota sjukdom. Blandar man dagg i degen, har man alla möjligheter att lyckas med brödbaket.

Pionerna, som i södra Sverige brukar stå i blom vid den här tiden, ska man akta sig för enligt folktro menade man att det fanns kräfta (cancer) i blomman. Det var viktigt att man inte luktade på den. För att den okunnige skulle hindras från att begå ett sådant fruktansvärt misstag kunde man täcka över blomman med strutar av papper.

Över hela vårt land är seden att till midsommar pryda hus och gård med blommor och grönt, både gammal och välkänd. Unga björkar sattes ut som inramning vid förstubron/porten till huset. Inomhus smyckades med blommor i form av både buketter och blomsterkransar.

Ville man ta reda på vem som skulle komma att bli ens tillkommande så var midsommar en lämplig tid för det. En trevlig sed att få veta det och som många fortfarande prövar men kanhända inte tar på fullt samma allvar som man gjorde förr. Det är att plocka och lägga blommor under huvudkudden på midsommarnatten. Om blommorna är av rätt sort och antal och plockade vid rätt tidpunkt, så kan enligt gammalfolktro ens tillkommande dyka upp i drömmen.

I till exempel Östergötland, Kimstad socken, plockade man nio vilda blommor, blåklint, prästkrage, tjärblomster, käringtand, blåklocka, smörblomma, förgätmigej, klöverblom och Jungfru Marie sänghalm (gulmåra). Men i Småland, Bäckaby, räckte det med sju, och det kunde vara vilka vildblommor som helst, om bara johannesört fanns med.