Tack för att du besöker DinoLands Officiella Hemsida. DinoLand, som är ett litet, ideellt museum i Ottawa, Illinois, i USA, startade denna website i januari 1999 för att hålla dinosariefans världen över uppdaterade med det senaste i ämnet, som t ex intervjuer med deras favoritpaleontolog, ett diskussionsforum om dinosaurier och närbesläktade ämnen, och en hemsida värd att besöka om och om igen.
Själva DinoLand skapades 1991 av Chris Brusatte. Idag sköts den av Steve Brusatte, en blott 15-årig forskare i ämnet som just nu strävar efter att bli världens första tonåring som skriver en initierad bok om paleontologi. Han har intervjuat mer än 90 paleonotologer, och har skrivit mer än 30 artiklar i olika tidskrifter och newsletters som handlar om dinosaurier.
Dinosaurierna är i sanning de mest häpnansväckande djur som någonsin har beträtt denna jord. På grund av sin imponerande storlek och längd var dinosaurierna samtidigt jordens mest framgångsrika djur. Våra tidigaste förfäder anses ha funnits i cirka två miljoner år medan dinosaurierna härskade i 150 miljoner år, och plötsligt dog ut för 65 miljoner år sedan under kritaperioden.
Lämningar efter dinosaurier studerades vetenskapligt först på 1820-talet, och pionjärer som William Buckland och Gideon Mantell beskrev och namngav de första arterna. Medan de flesta av de tidigaste dinosaurierna upptäcktes i England och på den europeiska kontinenten, öppnades en ny era 30 år senare på amerikansk mark, efter det att dinosaurien Hadrosaurus hittats i delstaten New Jersey. Tre amerikanska dinosaurieforskare upptäckte att det bokstavligen fanns drivor av lämningar i den amerikanska mellanvästern, särskilt i delstaterna Montana, Wyoming, Colorado, and Utah.
1902 grävde Barnum Brown, den berömda grundaren av American Museum of Natural History ut det första fyndet av en Tyrannosaurus Rex i den amerikanska mellanvästern. Under åren som följde gjorde han ytterligare uppmärksammade upptäckter av T-Rex och 1910 tog han ett större team utgrävare med sig uppför kanadensiska Red Deer-floden, där han öppnade ett rent eldorado för intresserade.
Idag betraktas det landområde där Brown började sitt pionjärarbete, som en av världens största skattkistor när det gäller lämningar efter dinosaurier. Området är så rikt på fynd att Royal Tyrrell, världens största museum, förlades till dessa kanadensiska obygder i mitten av 80-talet. Men sedan Brown, och hans konkurrent Charles Stenberg, slutade sina utgrävningar, låg området länge i träda. Orsakerna var naturligtvis många, men berodde också på den stora amerikanska depressionen på 20- 30- och 40-talen. De dåliga tiderna fortsatte till ända långt in på 50-talet. Under denna torka betraktades dinosaurierna samtidigt som dumma, alltför stora, alltför klumpiga och kallblodiga varelser, som ändå bara ”sökte efter en utväg att dö ut”.
Under lång tid föreblev stora arter okända och nya, spännande teorier lyste med sin frånvaro ända fram till 60-talet.
1964 upptäckte Yale-universitetets paleontololog John Ostrom rovdjurs- dinosaurien Deinonychus i den amerikanska mellanvästern. Hans beskrivning av det fascinerande djuret startade en ny renässans för dinosaurie-paleonotologin, som håller i sig än. I sin beskrivning av Deinonychus säger Ostrom bland annat att denna köttätare var en snabb, aktiv tetrapod som kan ha jagat i flock. Vad är det då som är så märkligt med det? Jo, enligt tidigare beskrivningar var dinosaurien varken snabb eller aktiv. Tidigare paleonto- loger betraktade den, som tidigare nämnts, istället som både klumpig och långsam. Ostrom ansåg dessutom att Deinonychus kunde ha jagat i flock. Socialt anpassade dinosaurier? Det var något som ingen på allvar hade föreslagit tidigare.
För Robert Bakker var Ostroms beskrivning inte bara kontroversiell, den inspirerade också den unge studenten att föreslå att några av hans lärares dinosaurier också kan ha varit varmblodiga. Varmblodiga? Det var minsann något annat det, än de långsamma klumpedunsar som tidigare vuxit fram i paleontologernas teorier. Bakker fick flera anhängare, de mest kända var Loris Russell och Armand de Ricqles, som påpekade att det fanns bevis i form av en benhistologi, som talade för en sådan tänkbar endotermi.
slutet på 70-talet, ett decennium efter Ostrom and Bakkers pionjärarbete på området, steg den amerikanske paleontologen Jack Horner in i en liten butik i Montana som sålde ovanliga stenar och fann där en kaffekanna tillverkad av dinosaurieben. Han identifierade dem omedelbart som benen på en dinosaurieunge, något som betraktas som mycket sällsynt i paleontologiska kretsar. När han lämnade butiken åkte han raka vägen till obygderna i Montana, för att söka efter de sällsynta babydinosaurierna och fann så småningom bevis för att dinosaurierna bildade familj. Under en enda sommar fann han ett flertal nästen, vilket för honom bevisade att vissa dinosaurier tog väl hand om sin avkomma, och samtidigt dök det också upp nya bevis för att dinosaurierna verkligen var varmblodiga.
På 70-talet reste geologen Walter Alvarez, från University of California-Berkeley, till Gubbio i Italien i förhoppningen om att lösa mysteriet med de tektoniska plattorna. Istället blev han djupt involverad med utgrävningar av dinosaurier. De klippor i Italien han studerade kom från samma tid som dinosaurierna försvann från jordens yta. Han mystifierades av den rika förekomsten av stora havsfossiler under fyndgränsen, och av den låga förekomsten över den. Vad kunde ha orsakat denna stora massdöd, som inte bara omfattat havsfossiler utan även landlevande dinosaurier? När han studerade klipporna närmare fann han att de innehöll stora mängder iridium, ett grundämne som sällan återfinns på jorden men som är vanligt förekommande i både asteroider och kometer. Det var det här fyndet som ledde till den populärvetenskapliga hypotesen, att en komet eller asteroid kolliderat med jorden för 65 miljoner år sedan, och utplånat dinosaurierna.
1984, fyra år efter det att Alvarez presenterat sin hypotes för den vetenskapliga världen, presenterade Chicago-forskarna Jack Sepkoski och David Raup sina fynd och en liknande teori. Genom att studera den biologiska mångfalden, fann de intervaller på 26 miljoner år mellan s k massutrotningar eller stora utdöenden. Andra har uppställt hypotesen att solen kan ha haft en avlägsen drabat, vilken för 26 miljoner år sedan skickat en skur av kometer mot jorden. Dessa kometer skulle nästan helt säkert ha garanterat massutrotningen. Är teorin då trovärdig? Ja, vi får vänta och se i 13 miljoner år till (Just nu är vi mitt inne i ”utrotningscykeln”).
Redan 1964 noterade Ostrom tänkbara likheter mellan Deinonychus och moderna tiders fåglar. Det ledde honom till hypotesen att fåglarna kan vara släktingar till de för länge sedan utdöda dinosaurierna.
Under 1990-talet har många nya och häpnansväckande fynd underblåst denna teori, inklusive tre befjädrade dinosaurier från Kina, en fågelliknande dinosaurie i storlek av en kalkon från Mongoliet, och nya nästen visar att det finns stora likheter mellan hur gårdagens dinosaurier och dagens fåglar uppträder som föräldrar. Härstammar fåglarna då verkligen från dinosaurierna? Ja, det här är anses numera som bevisat, så nästa gång du äter grillad kyckling, kan den i rakt nedstigande led ha varit släkt med den betydligt större mumsbiten Tyrannosaurus Rex!
1990 gick fossiljägaren Susan Hendrickson omkring bland klipporna nära Faith i Syd-Dakota. Hon var trött på att leta utan att hitta något men hennes instinkt sa henne att hon skulle fortsätta. Plötsligt fann hon massiva ryggkotor som eroderat från en klippa. Efter flera dagars utgrävningar fann hennes team den största och mest kompletta T-Rex som någonsin hittats, och som idag kallas för Sue. Efter en debatt om vem som verkligen äger fyndet, gick det under klubban vid en auktion i New York 1997 och 8.36 miljoner dollar (drygt 65 miljoner kronor) tillföll Field Museum i Chicago. Museet planerar att visa upp Sue för världen år 2000 och placera henne i ankomsthallen.
1998 utforskade fossiljägaren David Varrichio den Nigerianska öknen tillsammans med paleontologen Paul Sereno från Chikago. Plötsligt fick han syn på en jättelik, kloförsedd tumme. Sereno beslutade sig för att gräva ut fyndet, och teamet har nu hittat den nest betydelsefulla dinosaurien under det här seklet.
Senare kallad Suchomimus var denna dinosaurie en av de stora fiskätarna, utrustad med det klassiska seglet på ryggen. Paleontologen Thomas Holtz från Maryland, anser att den här dinosaurien mycket väl kan vara nyckeln till mysteriet med de tidiga dinosauriernas ekosystem.
1998 fick också den fantastiska Variraptor sitt namn. Den här dinosaurien upptäcktes i Frankrike och är förbluffande lik de berömda raptorerna i filmen Jurassic Park. I grannlandet Italien, söder om Rom, hittades Scipionyx. Denna snarlika dinosaurie hade avteckningar av kompletta inre organ, något man aldrig hittat tidigare. 1999 började rykten att gå om fyndet av en tysk dinosaurie. Den liknar faktiskt de tidigare nämnda fynden, och kan även dölja de många nya hemligheter som paleontologerna så ivrigt har väntat på.
Allt sedan mitten av 1800-talet har dinosaurierna stadigt blivit populärare och paleontologin är en av de mest kända och berömda vetenskaperna, långt före sin rival astronomin. I USA är dinosaurierna lika älskade av ung som av gammal och likadant är det i Europa. När ett nyligen gjort fynd i Gobi-öknen, inklusive flera dinosaurieägg och kompletta skelett, visades på en utställning i Italien var succén given. Den tyska dinosaurien har rönt lika stor uppståndelse och holländarna är lika begeistrade i sina skräcködlor. Den holländska staden Maastricht har till och med uppkallats efter det sista stadiet i kritaperioden. Nya äggfynd i norra Spanien och södra Frankrike betraktas också som mycket viktiga, och tros kunna leda till nya insikter i Horners hypotes om att dinosaurierna tog väl hand om sin avkomma. Europa har också flera av världens viktigaste paleonotologiska museum; Londons naturhistoriska museum, Paris naturhistoriska museum, Venedigs naturhistoriska musem, Italienska vetenskapsmuseet i Trento, Italiens naturhistoriska museum i Verona, paleontologiska museet i Florens, naturhistoriska museet i Wien, naturhistoriska museet i Maastricht, och naturhistoriska museet i München. DinoLand rekommenderar er definitivt att besöka någon av dessa, eller något annat paleontologiskt museum i Europa.
Kort sagt, dinosaurieforskningen är den populäraste någonsin just nu! Om du så bara kan läsa lite engelska, rekommenderar vi DinoLands huvudsida. Den innehåller allt om dinosaurier du kan föreställa dig. Du hittar också mycket matnyttigt på Fred Bervoets sajt DinoData (http://www.dinodata.net ), som också är på engelska. Med 40,000 interna länkar, aktuellt om dinosaurier, porträtt av berömda paleontologer, m.m. är det säkert en av världens bästa sajter om dinosaurier!
© 1997 brusatte@theramp.net
Get your own Free Home Page